=)
sen var det dags att äta maten oxå, det var jätte gott, sen satt vi oss alla på våran lilla balkong och drack lite mera alkohol och pratade..
men allt varar ju inte för alltid, senare på kvällen börja moster o mamma o hennes man bråka och tjafsar och det blev bara för mycket, så jag stack därifrån, orkade bara inte med allt..!
idag hade dom flesta väldigt ont i huvudet men det har vi oss själva o skylla, så som vi drack igår, men alla var sams idag iaf, moster o kusin åkte hem med taxi mitt i natten, så dom var inte kvar när vi vaknade vilket är ganska skönt tycker jag eftersom jag inte är så värst förtjust i dom, men men det är ju min släkt och man kan ju inte rå för vilka man blir släkt med.. xD
just nu sitter jag och kollar på lillasyster hanna när hon spelar guitar hero på xbox 360, väldigt roligt att kolla på henne, för det verkar gå både bra och dåligt för henne, sen sitter jag och klappar katten Skruttis som ligger och sover i xbox kartongen <3
Resten av familjen alltså min andra lillasyster Elisabeth är med mamma helene och hennes man Kari och köper pizza från verona, ska bli gott och äta pizza har inte ätit det på ett tag.. :) <3
<3 :/
dom börja liksom bara att skrika åt mig och sen struntade dom helt i mig, men aja det finns fler människor och jag har ju fler vänner att vara med så det är ju inge större mening med det...
Men åh vad jag saknar att kunna prata med min bror och så Nathalie oxå, men aja får väl försöka att strunta i allt just nu och försöka hålla mitt liv uppåt och se ljust på framtiden för vem vet, vi tre kanske förlåter varandra nån dag...
tusan oxå, har både tråkigt och roligt men vet liksom inte vilket av alternativen jag ska välja att ha xD men aja ska väl ut snart i solskenet och gå runt lite och se om det finns några roliga människor ute som man kan prata med.. :D
=) <3
Min mamma och hennes man har varit idioter igen, ja men det är ju inge ovanligt, det tycker iaf inte min bror och dom..
Igår så höll hon på att fråga ut mig om en kille som kallas för Adde och som jag har lärt känna via min bror, och han är väldigt trevlig men hon höll på att fråga en massa saker som bara jag har med att göra så det var lite jobbigt...
Men men jag bor typ hos min bror nu, för jag stack ifrån min mamma och dom i onsdag och har snart bott här i en vecka, och mamma håller på att smsa med mig hela tiden och vill att jag ska komma hem men orka liksom när dom håller på så som dom gör..
men jag tänker iaf bo här tills min mamma och hennes man börjar vara lite annurlunda och snälla och inte göra så här mot mig..
Men jag tycker iaf att det är kul att bo hemma hos min bror, han är snäll och trevlig och natta är oxå här, och adde har varit här några dagar oxå men åkte hem igår, vi har haft det trevligt här och sena kvällar har det oxå blivit och lite film oxå, och tve tittade och en massa besök på stan och några resor till stenhagen blev det oxå för oss, men mest var vi på stan eller hemma hos matte.. :)
Men nu håller jag och matte på att lyssna på en massa låtar från lejon kungen, dom ärju bra... :D
Och så håller jag på att äta en massa godis, mums mums :D
Inte konstigt att jag blir tjockare hela tiden...xD
....!?
För om de är som ni säger va de bara jag som sabba det. Jag låtsas som ingenting, men jag bryr mig mer för varje dag, men jag får ej va' ledsen, för då visar jag mig svag, Jag visar att jag bryr mig och de är ett stort misstag, visa att de ni gör faktiskt förstör min dag, men vad ska jag göra när ni bara ser ner på mig, Snackar skit och säger att jag borde hänga mig, Jag vill inte gå ut för där finns bara lögner som slängs efter mig och hela dagen går sönder, Sen när jag kommer hem, förstörd efter orden, lägger jag mig i sängen, ensam på jorden, Jag tänker för mig själv "Tänk om jag gjort ett annat val" Att inte slåss, röka och dricka och gjort min mamma glad, Vad skulle hänt om jag hade mamma vid min sida, som hjälpte mig till de sista, skulle jag då fortfarande lida?
När jag skriver det här idag,ångrar jag saker som har hänt. Som skulle slutat annorlunda om jag bara hade tänkt
Att jag skulle ha levt för att det fanns en dag imorron,istället för att bara ta dagen som den kommer, för de förstörde livet, för att jag sket i allt de andra,Jag skulle ha brytt mig om allt och att vi hade varandra, men du försvann och vad kunde jag göra, Du svarar inte när jag pratar, så varför ens försöka? Jag gjorde ett misstag och du blev arg på mig. Men jag lärde mig en läxa och det hände inte igen, Så gör du samma sak mot mig och jag berätta det, Men då fanns jag inte längre, var borta ur din värld och efter den dagen kolla alla ner på mig, För att ingen annan våga, berättade jag sanningen, men ni stod inte för det ni sa, så jag får ta all skit, för ni orka inte bråka utan allt blir mitt fel
wii :D
Vi var oxå ut på en lång promenad på natten, hihi :))
vi smällde lite raketer eller rättare sagt dom smällde, jag var bara rädd xD
jag gick väl hem till mig mellan 01.45 och 01.55 och var hemma typ 02.00 eller nåt sånt..:D
Åhh gissa om dom där hemma var förbannade..!?
oja det var dom verkligen men liksom jag är snart 19 och jag brode få vara ute länge liksom min mamma var ute till 2-3 på nätterna när hon var tonåring och då borde jag med få vara det tycker jag.. :P
men idag var det nog värre eftersom min styvpappa skällde på mig oxå och oj så han kan skrika.. :/
men tur var att jag lyssnade inte så mycket på vad han sa jag började tänka på andra saker, så jag kopplade bor va han sa..:D
men jag hoppas verkligen inte att dom dricker för mycket ikväll för då drar jag härifrån...!
Åhhh ;)
Nu skriver jag om nått annat än det som jag tidigare har skrivit om :D
Vi ses ju varje dag, men ändå har du ingen aning om vad jag känner för dig, och om du bara visste vad som försigår inne i mitt huvud så skulle det inte vara så himla svårt att känna så som jag göra. :)
Skulle vilja känna dina läppar emot mina och känna dina armar kring mig, och bara få känna att du finns där, åhh gud vilka fina ögon du har, skulle inge hellre vilja kalla dig för min :) <33
Jag tycker om dig Mohammed väldigt mycket, men jag vet inte om jag skulle våga säga det till dig nästa gång jag ser dig, för du ska veta att det är bland annat dig jag tänker på och jag blir så himla glad av att få titta på dig ibland, jag hoppas bara att jag kommer finna mod att våga säga vad jag känner för dig nästa gång jag ser dig... :/ :) <3
Hihi börjar bli bättre :)
Men snart har man ju flyttat härifrån eller ja när man har fått lägenheten, och då slipper jag allt som har med dom och göra...
Till Richard, Madde, Melissa, Rebekkah, Tomas och Erik och Sandra, Åhh vad ska man säga, ni är helt underbara och jag vet inte vad jag skulle göra utan er, ni är alltid så snälla och omtänksamma och bryr er om mig, och jag kommer alltid finnas här för er, när ni behöver hjälp, visst jag kanske inte kommer kunna hålla om er alla och trösta er men jag kommer göra allt via sms och telen och msn iaf till er Richard, Madde och melissa, för ni bor så långt bort, men en vacker dag så kommer jag lägga ut perngar till buss och åka till er, möjligen i sommar blir det, och Sandra,Rebekkah,Tomas och Erik er kan jag ju iaf trösta och hålla om för ni bor ju iaf i samma kommun som jag och ni vet att ni bara behöver ringa eller sms så kommer jag släppa allt och åka hem till er, jag älskar er alla för vad ni har gjort mot mig och att ni alltid har funnits där och fått mig på bättre humör och fått mig att fortsätta att leva när jag inte längre har velat.. <33
Älskar er som bryr er om mig och aldrig lämnar min sida när jag har det som svårast, och till er som bara säger det är bara att stunta i allt och gå vidare så kan jag säga att det är fan inte så lätt när man mår som jag mår ibland och går igenom allt som jag går igenom och har gått igenom..
Ljug aldrig för dom som du älskar, berätta det mesta om vad som får dig att må dåligt, för dom vill verkligen hjälpa dig :)
bättre och bättre men inte helt bra :/
har bråkat med dom igen, och jag hoppas verkligen inte att det blir värre för jag orkar ärligt talat inte med sånt här just nu, för jag har redan fullt upp med att försöka plugga till skolan, och få upp IG betygen i nästan alla ämnen till iaf G, vill inte vara den dära IG människan längre, asså jag måste ärligt talat skärpa mej så jag inte får gå om eller nått, men det är så jävla svårt att fundera på skolan när det är så himla mycket problem hemma, asså dom fattar ju inte att jag måste sova för att orka upp på morgonen, asså det är egentligen inte så konstigt att jag ringer och sjukanmäler mej ibland bara för att jag är för trött för att orka åka till skolan.... :/
Men nu har jag lovat mej själv och flera av mina vänner att försöka att fokusera på skolan ist...
Från och med nu ska jag lägga all min energi på skolan och skolarbetet och försöka få G i allt...
fritiden får faktiskt vänta, eller jo jag kan nog fokusera på fritiden oxå och killen och vännerna får man ju inte glömma bort helt, fast jag tror att mina vänner skulle vara förstående om jag sa att jag måste dissa dom ett tag och fokusera på skolan och det, men är inte helt säker på att min kille skulle förstå samma sak och vara lika förstående men men får nog ta det som det kommer...
ÖNSKAR ATT ALLT VAR SOM DET VAR FÖRR, INGE BRÅK OCH ALLT VAR TYP FRID OCH FRÖJD!! :/
Orkar faan inte mer :'(
Asså min styvpappa kommer in i mitt rum och börjar skrika på mej om en massa saker och sen när jag skriker tillbaka får man höra att man är löjlig och ska växa upp, men tänk om jag inte vill växa upp, tänk om jag vill vara liten så mycket som möjligt..!?
Och jag kan säga det att du har slagit mej för sista gången nu, slår du mej igen då jävlar ska du få se vad som händer, jag kommer faan polisanmäla dej din jävel, du håller på och föreläser för oss om att det är fel att slå barn och tjejer och att misshandla är fel, men va faan äre du håller på med då..!?
om det inte är att slå barn och kvinnor som det nu heter ist för tjejer, så vet jag inte vad det är..!!!
jag orkar fan inte mer, vill bara härifrån, kan ni inte bara fatta det, ja jag vet att ni är mina vänner och vill inte förlora mej men kan ni fatta hur det är att leva så som jag gör, och att leva med den familjen jag lever med..?
sorry, jag ber om ursäkt för allt jag gjort mot er!
tankar,funderingar o inge annat :/
Igår bråkade mamma och hennes man igen, och inte lite heller, satt i mitt rum och försökte vara social med min bästevän i telen men det gick inte bra, hon hörde dom och sa åt mej att hon kommer över, och jag förstår henne inte ibland, för hade jag varit henne så hade jag lämnat mej för länge sen, men nu är jag ju inte henne, vilket är tur.. :)
30 minuter senare så knackade det på min dörr, och så kom hon in och satt sej i min säng och höll om mej och försökte prata med mej fast det gick ju inte så bra, men hon försökte, sen låg vi i min säng och kolla på tve, men det gick inte så bra, eftersom dom skrek så himla mycket, men vi satte igång min data, och satte igång musiken, på ganska hög volym så vi inte kunde höra dom skrika på varandra, och det hjälpte faktiskt.. :)
Jag är jävligt glad att jag har henne som vän, utan henne så skulle jag inte veta vad jag skulle göra..<333
Ibland när dom håller på så här, så vill jag inge hellre än att försvinna och lämna världen och allt som finns, för jag orkar fan inte med detta, men då brukar jag ringa/sms/mejla till min bästevän eller min kusin/syster eller en tjejkompis från skolan och dom brukar få mej att funderar på nått annat och hålla mej levande, men en vacker dag så kommer nog inget av det som dom gör, även om jag älskar dom för att dom försöker, men inget av det kommer hjälpa, en vacker dag så kommer jag nog ta mitt liv, det är så jag tänker men jag vet inte hur det kommer bli framöver..
Nu har jag min pojkvän och visst han vet väl inte av allt som har hänt och händer i mitt liv just nu, och jag vet inte om jag ska berätta allt men jag vet att han finns där för mej nu och han har sagt att om de är någe så ska jag berätta för honom och jag har sagt att jag ska de, men han är ju inte här just nu så jag kan ju inte,men men det blir nog bra igen när jag får ha honom här hos mej.. :))
Men aja, just nu är det väl lugnt men jag är rädd att dom kommer fortsätta vart dom slutade igår, för dom håller på och dricker igen, och guuud, varför lämna jag min fosterfamilj och flyttade hem...!!??
Det är ingen utom jag som vet, men jag trodde ärligt talat att dom hade bättrat sej men det hade dom tydligen inte...://
Mitt Fucking Liv -.-' |
Jag svär att mitt liv håller på att bli ett total katastrofalt helvete, vet absolut inte vad jag ska göra fan... :/
Ja ni som känner mig vet ju vad jag har gått igenom, och för er som inte vet kan jag berätta att hela mitt jävla liv har varit en ren mardröm, med alkoholmissbruk, tablettmissburk, misshandel, dödsfall,fosterhem, svek,otrohet, och massa annat...
Vissa säger till mej att du vet inte hur det känns att ha föräldrar som har nån form att missbruk (alkohol eller tablett), att bli misshandlad, att ens föräldrar dör, att bli sviken eller att nån är otrogen mot dej, men du,jag kan säga att min mamma och pappa drack mycket och då säger jag väldigt MYCKET när jag var liten och dom misshandla varandra och allt möjligt och jag fick nåra slag då och då och sen när dom splittrades när jag var tre eller fyra så sluta mamma att dricka och va nykter från 1994/1995 tills hennes nya man kom in i bilden 2002, då börja dom dricka igen och allt blev ett jävla helvete, samma visa igen, misshandel och bråka, han misshandla min mamma, och oss barn, jag var väl en av dom som fick ta emot mest stryck eftersom jag var den som var äldst..
Det hela sluta med att min styvpappa tog stryptag på mej och jag tog mina saker o stack till min då varande pojkvän och hans familj hjälpte mig att polisanmäla alla i min familj för deras sätt, och jag fick veta att det var inte första gången som nån polisanmälde min familj för just missbruket och misshandeln, utan det var oxå vänner till oss och släktingar...
Till slut kom polisen hem till min pojkvän och hans familj 4 dagar efter anmälan och tog mig och min syster med till en foster familj som vi både hos i 7 månader och sen flyttade jag till min foster familj och elisabeth till hennes foster familj.. jag bodde hos min foster familj i 11 månader o 12 dagar. visst jag har kommit hem till min familj igen asså min riktiga familj men det är absolut inte bättre som dom har sagt...
Och jo jag ahr varit med om dödsfall i min familj oxå, och jag vet hur ni känner er när ni säger att det känns som om livet har stannat och är över.. min pappa dog 2003, när jag bara var 12 år gammal och det tog mej 3 år innan jag slutade gråta varje natt, visst det är fortfarande svårt att acceptera att han är borta fast det är snart 7 år sen han dog, och min morfar dog 2009 och har fortfarande inte kommit över det och det är snart 4 månader sen han försvann, och visst jag har mina katter som tröstar mej när jag är lessen, men det hjälper inte varje gång, saknar dom otroligt mycket, och jag har förlorat vissa av mina bästa vänner oxå, och visst det är jobbigt och ibland vill jag bara försvinna här ifrån och leva där uppe i de blå bland molnen med min pappa,morfar och mina vänner, men jag kämpar på vareviga dag bara för att jag vet inerst innen att det är vad dom hade velat.
Jag har blivit sviken många gånger, både av min familj och mina vänner och av kärleken.
Vissa av mina vänner lämna mej bara för att mina problem blev för stora för att dom skulle inse att jag behövde hjälp men vissa har stannat kvar och hjälpt mej genom dessa svåra år och det tackar jag dom för...
Visst jag har haft några pojkvänner och visst min familj har inte tyckt om vissa av dom, och vissa av dom undrar jag varför jag var tillsammans med dom, eftersom dom betedde sej som svin och var elaka mot mej och höll på med andra tjejer samtidigt som dom var tillsammans med mej, och vissa av dom var otrogna så jag vet visst hur det är att bli sviken och lämnad och hur sårande det är att få veta att ens kille har varit otrogen..
jaja nu vet ni lite om det o mitt liv.. kanske inte så som ni hade trott men det är iaf min sanning och mitt liv som jag fått stå ut med i mina snart 19 år :(
